Kompis
När jag och Donne varit på tippen idag (igen) körde vi in och handlade lite mat på Ica. På väg hem från Ica ringde min mobil och jag svarde. Hej, det är Gertie! Var det en glad tjej som sa. Gertie har jag inte pratat med på flera år! Det var jättekul att hon ringde.
Det som är så bra med vissa kompisar är att det kan gå flera år utan att man hör av sig eller att dom hör av sig till mig men när man väl pratar med varandra så är det som om det var igår! Gertie har jag känt sedan ca 1978. Då lånade jag hennes häst, Munter, i ca 1.5 år. Vi har pratat med varandra lite så där sporadiskt genom årens lopp men inte träffats. Till saken hör att att vi bor på olika håll med ca 6-7 mils avstånd så det är inte så konstigt. Det roliga är att vi båda jobbar i skolans värld. Hon är lärare i svenska och jobbar i kommunen där jag bodde innan.
Nu ringde hon för att fråga om jag fortfarande höll på med hästar. Hon hade en häst som hon ev behövde lite hjälp med och undrade om jag hade lust att rida en gång i veckan. Hon hade funderat på hur hon skulle lösa det med att ha en häst själv igen och kom på att ensam är det tufft och att hon behövde en människa hon kunde lita på. Så hon ringde till mig! Jättekul! Jag måste ha gjort bra intryck på henne en gång i tiden.
Sen babblade vi om allt möjligt. Vi har lite gemensamma vänner. Hennes biträdade rektor har varit kollega till mig på min första gymnasieskola jag jobbade på. Vi träffades genom en gemensam kompis. Den kompisen sprang jag på i en by ute på landet av en händelse för ett år sedan. Henne hade jag inte heller sett på många år.......typ tio.
Jag har flera såna kompisar som jag inte träffar regelbundet men när vi väl träffas är det som om det var igår vi pratade senast. Det är dom som är dom verkliga vännerna tror jag. Dom man har känt i många år och som man vet att man bara kan åka hem till utan några krussiduller och veta att man är välkommen och att det är ömsesidigt.
Synd att jag inte kan lägga in någon bild på Munter men det var innan datorernas och digitalkamerornas tid som han fanns så det går inte. Har en del vanliga bilder på honom någonstans. Får väl leta i mina gamla album.
Lev väl och var rädd om dina vänner!
Kramis
Det som är så bra med vissa kompisar är att det kan gå flera år utan att man hör av sig eller att dom hör av sig till mig men när man väl pratar med varandra så är det som om det var igår! Gertie har jag känt sedan ca 1978. Då lånade jag hennes häst, Munter, i ca 1.5 år. Vi har pratat med varandra lite så där sporadiskt genom årens lopp men inte träffats. Till saken hör att att vi bor på olika håll med ca 6-7 mils avstånd så det är inte så konstigt. Det roliga är att vi båda jobbar i skolans värld. Hon är lärare i svenska och jobbar i kommunen där jag bodde innan.
Nu ringde hon för att fråga om jag fortfarande höll på med hästar. Hon hade en häst som hon ev behövde lite hjälp med och undrade om jag hade lust att rida en gång i veckan. Hon hade funderat på hur hon skulle lösa det med att ha en häst själv igen och kom på att ensam är det tufft och att hon behövde en människa hon kunde lita på. Så hon ringde till mig! Jättekul! Jag måste ha gjort bra intryck på henne en gång i tiden.
Sen babblade vi om allt möjligt. Vi har lite gemensamma vänner. Hennes biträdade rektor har varit kollega till mig på min första gymnasieskola jag jobbade på. Vi träffades genom en gemensam kompis. Den kompisen sprang jag på i en by ute på landet av en händelse för ett år sedan. Henne hade jag inte heller sett på många år.......typ tio.
Jag har flera såna kompisar som jag inte träffar regelbundet men när vi väl träffas är det som om det var igår vi pratade senast. Det är dom som är dom verkliga vännerna tror jag. Dom man har känt i många år och som man vet att man bara kan åka hem till utan några krussiduller och veta att man är välkommen och att det är ömsesidigt.
Synd att jag inte kan lägga in någon bild på Munter men det var innan datorernas och digitalkamerornas tid som han fanns så det går inte. Har en del vanliga bilder på honom någonstans. Får väl leta i mina gamla album.
Lev väl och var rädd om dina vänner!
Kramis
Kommentarer
Postat av: cecce
Vad skulle vi tjejer göra utan våra vänninor - nya som gamla? Jag bara undrar...
Kram
Trackback
