Kalas

Idag har vi varit hos svärfar och gratulerat honom på födelsedagen. Han fyllde egentligen år i går men vi köpte fastlagsbullar med oss och körde över till honom idag för att fira lite grand. Han har inget kalas men en kopp kaffe går bra.
Han blev 88 år och det tycker jag egentligen att man ska fira ordentligt. När man kommit upp i den åldern ska man fira varje födelsedag tycker jag.

Han är frisk och pigg och en hängiven golfare. Han spelar golf nästan varje dag. Spelar han inte på banan så kan man hitta honom på puttinggreen där han står och tränar. Han är riktigt duktig med. 17 i handikapp. Inte fy skam vid den åldern. Han spelar varje tisdag med gubbarna i klubben och då har dom en slags turnering som går över säsongen. Gissa vad? Han vinner oftast hela turneringen eller blir tvåa.
Han brukar klaga på att han får hjälpa dom andra gamla gubbarna med att hitta deras bollar. Dom ser inte så bra och då är dom yngre än svärfar. Det tycker han inte om men han har samtidigt svårt att säga nej när dom frågar om han vill hjälpa dom.
Under vintern har han gått en kurs i tyska. Krutgubbe.

Tänk om man får vara så pigg när man blir gammal? Inte säkert att man blir så gammal. Jag får väl se. Min mamma fyller ju 86 så jag har att brås på. Bara jag inte blir lika gaggig. Fast jag ska ju inte klaga. Har inte pratat med henne på ett helt år. Har ringt men hon vill inte själv hålla kontakt så då får det vara så.
Hon har bara kontakt med min son nr 1. Son nr 2 pratar hon inte heller så ofta med. Jag tror att det är sonen som ringer henne.
Trist när gamla människor som behöver hjälp av sina barn inte vill ha kontakt. Fast jag är inte ledsen över det. Jag slipper ha dåligt samvete för att hon ringer och gråter i telefonen och är så sjuk så sjuk.
Hon fick hjärtinfarkt och ringde ambulansen och medan hon väntade så fixade hon med blommorna på balkongen så inte dom skulle fara illa när hon var borta. Ja, det var naturligtvis inte någon hjärtinfarkt. Det var lite kärlkramp om det ens var det sa sköterskan. Hypokondri kallas det.
Jag har lärt mig att alltid kolla med personalen inom sjukvården först innan jag pratar med henne för hon ljuger och säger att det var mycket värre än det var.
Jag brukar säga till mina söner att om jag blir som mormor så säg för helvete till mig.
Skulle nog kunna skriva en hel bok om min mor och hennes påhittade sjukdomar som hon haft under årens gång.

Lev väl och bli inte en gammal gaggig tant eller gubbe!

Kommentarer
Postat av: cecce

Filmen var jättebra så ni lär få en fin kväll i morgon.

Vi kommer aldrig bli gaggiga. Inte en chans. Vi blir aldrig gamla du och jag. Kommer bara leva länge...eller hur?

2009-03-15 @ 19:23:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0