En vecka till Barcelona

Nu är det bara en vecka kvar tills jag och den oäkta maken åker till Barcelona. Det ska bli härligt! Just nu sitter vi och kollar vad det finns att se och roa sig med där.
Det finns otroligt mycket att se. Tur att vi ska vara där en hel vecka. Har försökt att inte shoppa något här hemma så jag kan skämma bort mig i Barcelona med att kanske köpa något med mig hem därifrån.
Jag älskar den goda maten i Spanien. Sitta och ta en öl och äta lite tapas. 

Häxan och jag var ju ute i det blå i måndags och körde lite på måfå på österlen. Vi stannade till vi handelsträdgården i Simris. Jag hittade inte något men min häxkompis hade lite blomster med sig hem. När vi stod där så började kaffet göra sig påminnt som jag drack innan vi körde hemifrån och jag frågade om dom hade en toalett man kunde få låna.
Om ni någon gång kommer till Simris och köper blommor så fråga inte efter toan. Det var det vidrigaste jag någonsin sett! Man hade en toa i personalens kök! Det var så skitigt att bara vid tanken på att sitta på ringen fick mig att kräkas! Men inte ens kräkas skulle man kunna göra där.
Hur i hela fridens namn kan man ha en toalett i personalköket!? Köket i sin tur såg likadant ut som toan. Fattar inte hur de kan diska och fixa sin mat där.
Hur som helst var jag lika kissnödig när vi körde därifrån. Det var så det bubblade i öronen. 
Funderar på om jag ska anmäla dom till "Rent hus" på tv. De damerna hade nog blivit överlyckliga. Speciellt kvinnan som älska att pilla i bakterier och ohyra.

Vi är med om mycket på våra utflykter, häxan och jag. Denna gången blev det bara fika och inte ens ett vykort med en bild på en tavla hade jag med mig hem. Häxan däremot hittade en keramikskål som hon köpte. Hon tjänar nog ganska bra min kompis för hon kan shoppa och bjuda på lunch och så. Hon jobbar på ett stort internationellt företag som tillvekar färg. Hon är gullig som står ut med mitt sällskap en hel dag.
Fast i sommras var vi i Skottland i 9 dagar, bussresa. Det överlevde vi båda men det är en lång historia så det får jag kanske skriva om vid ett annat tillfälle. Kortfattat är det så att någon bussresa så långt blir det aldrig mer.

Lev väl!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0