femtioar

Nu har nedräkningen börjat på riktigt. 50-årsdagen närmar sig med stormsteg. Ångest? Nej, det kan jag inte påstå.
Jag önskar bara att jag hade haft kraft att ha ett riktigt sort kalas. Jag har aldrig haft det. Jag har ordnat med kalas till mina familjemedlemmar men när det är dax för mig själv så är det stopp. Skulle jag fixa med ett kalas till mig själv så blir det ju ingen skillnad. Då är det ju jag som åter får stå med allting.
Min oäkta make är inte så mycket för kalas. Han flyr hellre. Denna gången hjälper han mig att fly också, eller vid närmare eftertanke så är det kanske han som flyr igen. För att slippa allt stöket.
I vilket fall som helst så ser jag fram emot att få åka till Barcelona. Hoppas på fint väder och mycket god mat. Jag är en tapasälskare. Tycker det är jättegott att sitta och äta lite smårätter och dricka ett gott glas vin till det.
Tänk att få strosa på gatorna och sen när man känner för det slå sig ner och beställa in en öl och lite oliver. Mmmmm.... härligt.

Har fått frågan vad jag önskar mig när jag fyller år. Svåt det där med önskningar. Presentkort på Dormy är jättebra. Guld är också kul att få. Fast egentligen så har det inte så stor betydelse. Jag är barnsligt förtjust i presenter. Det behöver inte vara så mycket jag älskar det.
Jag tycker även det är kul att ge presenter. Förra veckan såg jag att en av mina kollegor mådde jättedåligt. Då gick jag och köpte en liten glad gås och fick den inslagen i fint presentpapper och gav henne. Hon blev jätteglad. Man ska ge bort saker när man känner att någon kan bli glad av det. Det värmer både den som ger och den som får.

Mina goa söner brukar fråga mig vad jag vill ha till jul och när jag fyller år. Jag brukar säga att det  spelar inte så stor roll vad det är. Det kan vara ett litet dyrt paket eller ett stort dyrt paket, jag blir glad för vilket som.

Lev väl