femtioar

Har varit hos frissan idag. Varför ser man alltid så konstig ut när man kommer därifrån?
När jag kom in så var frissan upptagen med en annan kund så jag fick sitta och vänta ett tag. När jag satt där och lyssnade så tänkte jag.....den rösten känner ja igen. Hmmm.....vem är det? Min nyfikenhet blev större och större för nu var jag säker på att det var någon jag kände men kunde inte placera rösten till ett ansikte.
Vad gör man? Jo, man störtar fram och sticker fram huvudet för att kolla så klart. Nja, fast det gör inte jag. Satt där tålmodigt och väntade tills dom blev klara och mycket riktigt så var det en kompis till mig och den kära oäkta maken.
Lite lustigt att vi har samma frissa utan att veta detta.

Det som gjorde mig lite fundersam var att hon verkade inte heller gilla hur hon såg ut. Jag tyckte det var jättesnyggt men hon rev och slet i luggen och mimade till mig att hon skulle fixa till det när hon kom hem. Samma tanke som jag hade när jag var klar. Varför är man aldrig nöjd?

Nu är man ju så väluppfostrad så man säger ju inte detta till sin frissa. Hon skulle ju bli jätteledsen. Det är ju som ett litet konstverk för henne. Inte målar man om tavlorna man köpt från konstnären när man kommer hem och upptäcker att det inte blev så bra.
Lena som frissan heter ( ett väldigt snyggt namn som jag har lätt för att komma ihåg eftersom jag heter likadant) är jättetrevlig och alltid glad och pigg. Det är roligt att gå dit.

I morgon duchar jag och tvättar och stylar håret och ser förhoppningsvis 10 år yngre ut.

Kramis