femtioar

Idag har jag suttit i möte hela dagen.
Började morgonen med ett möte på gymnasiesärskolan. Det är alltid trevligt att komma dit. Eleverna är jättegoa när dom hälsar på mig. Man får hela levnadshistorien och vad dom gör på fritiden o så men det är kul. Idag blev jag kompis med Kristina som var jättetrött för hon hade varit på klubb i går kväll och lyssnat på musik. Hon hade inte så bra koll på vad det var för musik men hon var trött idag ialla fall. Sån kontakt får man sällan på andra skolor. Härligt!

Att var på möte på gymnasiesärskolan är trevligt för dom har en sån härligt positiv rektor som kan bli glad för så otroligt lite. Det kan vara att en elev som ska börja har alla papper klara. Det kan vara att det gått bra för någon elev hos oss. Man blir liksom själv glad. Sen får vi alltid god fika och det gör ju sitt till.

I eftermiddag har jag suttit på möte på min egen skola. Mentorskonferenser. Det är inte lika mysigt. Fy vad vi har många elever som kämpar allt vad dom kan och jobbar p sin fritid för att bidra med pengar hemma. Stackars ungar! Det är många som vi beundrar som orkar komma till skolan överhuvudtaget.
Dom lever i hus med ohyra på det berömda Rosengård och dom lyckas ändå hålla sig friska och komma till skolan. Det är ofattbart för någon som inte får se och höra med sina egna ögon och öron, att förstå hur dom har det.
Därför är det roligt att det ändå går så bra för så många som det gör. Detta gör mig otroligt glad. Det är också ett bevis för att vi jobbar på rätt sätt med dessa ungdomar. Att vi tror på dem och uppmuntrar och jagar dem. Vi vill ju så gärna att det ska gå bra för dom.

Något helt annat.
Har en kompis som kan vara så tramsig så det är inte sant. Hör bara här.... han kallar sig "superman".
Vi satt och pratade och kom in på att det var två som vi kände som hade varit tillsammans när dom var unga. Då plötsligt bara utbrister han att ojojoj det kan jag för stå för jag har duschat tillsammans med honom och han har en sån stor.......
Sen fick jag en utförlig beskrivning på hur den såg ut. Fast jag hojatade att jag vill inte veta!!!! Så kunde han inte låta bli!

En del blir aldrig vuxna. Det bara är så! Fast å andra sidan så kan vi sitta och skämta ganska grovt om det mesta. Tramsigt tycker nog de flesta men jädrans kul tycker vi.

Vi är barnsliga trots att vi snart är 50 år. Undrar om det finns hopp för oss? Jag menar att det kommer att sitta i så det inte försvinner. Det hade varit trist. Man måste få vara lite tramsig ibland.....förlåt ofta!

Nu ska jag sätta mig i soffan och ladda inför morgondagens möte. Ska faktiskt till gymnasiesärskolan i morgon igen. Blir säkert en god fika igen.