femtioar

Glad i hågen åkte jag till Friskis och svettis för att köra ett spinningpass i går kväll.
Kom in i hallen och blev väldigt väl bemött av personalen. Fick mitt kort och gick in och bytte om.
Träffade på en släkting som kör Ki-box. Hon är alltså instuktör. Verkar för jobbigt för en gammal tant i 50-års åldern.
När jag stod och väntade så dök det upp ett bekant ansikte i skaran utanför spinnaingsalen. Trevligt med sällskap. Det var en av kuratorerna i kommunen som jag har ganska mycket samarbete med.

Vi tog vars sin cykel sidan om varandra. Passet körde igång och jag tänkte att "jag tar det lite lugnt idag" Det är ju dock ett bra tag sedan sist. Kondisen är ju inte på topp precis.
Tyckte ändå att jag hängde med ganska bra i början. Efter en halvtimme trodde jag att jag skulle dö. Mjöklsyra i benen och krampen i vaden kom smygande. Skam den som ger sig.
Klarade mig genon passet ganska bra tycker jag. Även  om jag inte orkade stå lika mycket som de andra. Vi skulle stå upp i mer än halva passet. Ialla fall kändes det som det.

Man känner sig himla nöjd med sig själv när allt är över och man stretchar efteråt. Sätter mig i bilen och benen lever sitt eget liv eller vad det kan vara.
Lite mat när jag kom hem. Mannen hade gjort soppa som jag bara behövde värma. Han var på ett familjejippo, kallas, Lucia.



I morse när jag vaknade så kände jag inte mina ben! Fick liksom väcka dom. Dom segade sig upp och ut till frukosten och så har det varit hela dagen.

På jobbet var mina kollegor så uppmuntande och sa att det är värre i morgon! Ja, jag vet! Var ju för sisådär 10 år sedan ett spinningfeak utan like. Körde tre gågner i veckan. Fy vilken kondis jag hade då! Cyklade dessutom till jobbet.
Det gör jag inte mer. Har fått lite längre till jobbet. Aatt cykla 4.5 enkel resa det gör jag bara inte.

Lev väl och sporta lagom.

Kramis